Den 15 januari 14-16 höll Jan Lexell, professor vid Institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet föredraget:
Modern rehabilitering - en process med många delar.
Om betydelsen av rehabiliteringsplaner, teamsamverkan och hur personer blir delaktiga i sin egen rehabilitering.
Vid en omfattande skada eller sjukdom berörs hela människan och behovet av rehabilitering, på kort och lång sikt, har lyfts fram allt mer inom hälso- och sjukvården. De olika rehabiliteringsåtgärderna är dock inte enbart medicinska utan innefattar även psykologiska, sociala, ekonomiska arbetsinriktade delar. Rehabiliteringsprocessen behöver därför ha ett helhetsperspektiv där olika specialister och yrkeskategorier arbetar tillsammans med den drabbade och dennes anhöriga mot gemensamma mål. I föredraget presenteras kunskap och erfarenhet kring rehabiliteringsprocessen med fokus på skador och sjukdomar i hjärnan, ryggmärgen och perifera nervsystemet, betydelsen av interdisciplinärt teamarbete och hur en modern rehabiliteringsplan kan användas för att befrämja den drabbades egen delaktighet i sin rehabiliteringsprocess. Under föredraget kommer även aspekter av målformulering, mätning och utvärdering inom neurologisk rehabilitering att belysas.
Åhörarkopior från Jan Lexells föredrag
Den 13 februari 14-16 höll Susanne Olofsdotter, medicine doktor, Centrum för klinisk forskning, Uppsala universitet samt leg. psykolog, Barn – och ungdomspsykiatri, Region Västmanland föredraget:
Upptäck ångest!
Betydelsen av tidig upptäckt och behandling av ångest hos barn och ungdomar.
I Sverige har den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar ökat med över 100 % på 10 år. Det finns inget entydigt svar på varför den psykiska ohälsan ökar. Eftersom hela ungdomsgruppen drabbats av ökningen kan det ha att göra med ungas livsvillkor generellt,
t ex ökad individualisering, ökade prestationskrav i skolan och exponering för budskap i media om hur unga ska vara, leva och se ut.
Ångest är ett av de vanligaste psykiska problemen bland unga: var tredje tonåring har någon gång under uppväxten haft påtagliga besvär av ångest. Ångeststörningar är handikappande tillstånd med negativ inverkan på skolresultat, kamrat- och familjerelationer och fritid. Tidig upptäckt och behandling är viktig men majoriteten av barn och ungdomar med ångest uppmärksammas inte och får därmed inte behandling. Under den här presentationen berättar jag om vanliga typer av ångest hos barn och tonåringar, varför det är viktigt med tidig upptäckt och behandling, bidragande orsaker till att ångest missas inom hälso- och sjukvården och slutligen ger jag exempel på metoder som ökar chansen att upptäcka ångest hos unga.
Åhörarkopior från Susannes föredrag
Den 13 mars höll Terje Falck-Ytter, leg psykolog och docent vid Institutionen för psykologi, Uppsala Universitet föredraget:
Tidig utveckling vid autism.
Vilka tecken syns under det första levnadsåret?
Vid denna föreläsning gav psykolog och forskare Terje Falck-Ytter en överblick över vad forskningen säger om tidiga tecken på autism. Vilka tecken syns under det första levnadsåret? Vad är de senaste rönen från detta aktiva forskningsfält? Terje gav dels en allmän beskrivning av läget, men berättade även om resultat från Projekt Småsyskon (www.smasyskon.se), en Svensk studie av tidiga tecken på autism.
Den 4 april höll Õie Umb Carlsson, socionom, med.dr. IFV, Forskning om funktionshinder och habilitering, Uppsala Universitet och forskningsledare FoU i Sörmland att hålla föredraget:
Jämlika levnadsförhållanden?
Utvecklingen av levnadsförhållanden för personer med utvecklingsstörning jämfört med övriga befolkningen de senaste 16 åren
Vi lever i en tid där levnadsförhållanden ständigt förändras. Det gäller inte minst för personer med utvecklingsstörning och andra funktionsnedsättningar. Det är därför lika viktigt att studera förändringar i levnadsförhållanden för personer med utvecklingsstörning som att söka kunskap om förändringar för övriga befolkningen. Det är nödvändigt om personer med utvecklingsstörning ska få möjlighet att leva som andra och i gemenskap med andra.
Under 2001 genomfördes en studie av levnadsförhållanden för personer med utvecklingsstörning födda 1959-1974 i Uppsala län. Studien visade att personerna hade sämre levnadsförhållanden än övriga befolkningen inom flertalet livsområden. Det har nu gått 16 år sedan studien genomfördes och en uppföljning har gjorts. Anhöriga och personal för 40 personer som deltog i 2001 års studie har svarat på en enkät om boende, arbete/sysselsättning, ekonomi, fritid, familj och sociala kontakter, samhällsdeltagande samt trygghet. Preliminära resultat presenteras och förändringar i levnadsförhållanden jämförs med förändringar hos övriga befolkningen i samma åldersgrupper.