Den 30 januari kl 14-16 höll Christina Emilson, Leg. fysioterapeut, medicine doktor, Institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset föredraget:
Smärta, hälsa och beteende i ett långtidsperspektiv
Kort sammanfattning av innehållet i mitt föredrag:
Smärta i muskler och leder drabbar de flesta individer någon gång i livet. Smärtan klingar oftast av inom några veckor, men en del personer utvecklar kronisk smärta vilket ofta medför ett stort lidande med både fysiska och psykosociala konsekvenser samt en ökad samhällskostnad i form av sjukskrivning och vårdkonsumtion. Trots framsteg inom smärtforskningen finns det ännu inga effektiva metoder för att behandla och förebygga kronisk smärta, vilket är en utmaning både för sjukvården och för samhället. Under de senaste decennierna har intresset ökat för psykosociala faktorer och strategier för hälsofrämjande beteendeförändring inom smärtforskning. Inom primärvården är fysioterapeuten ofta den första som möter individer som söker för smärta och har därför en viktig roll att tidigt fånga upp de som löper risk för långvariga problem och hög vårdkonsumtion. Studier har visat att kunskapen om sambandet mellan beteende, hälsa och sjukdom har ökat bland fysioterapeuter, men ytterligare insatser behövs för att integrera psykosociala metoder för att undersöka och behandla smärta i muskler och leder.
Den 28 februari kl 14-16 höll Therése Fridström Montoya, socionom, juris doktor i offentlig rätt, Juridiska institutionen, Uppsala universitet föredraget:
Homo juridicus: Den kapabla människan i rätten. Om vem som kan vara aktör i rätten och de konsekvenser som kan följa av att anses sakna de "rätta" egenskaperna eller förmågorna.
Homo juridicus handlar om en grundläggande fråga, nämligen hur människor förväntas vara som aktörer i rätten. Vem faller innanför respektive utanför den rättsliga ramen – vem anses ha eller inte ha rättshandlingsförmåga, processbehörighet eller ansvarsförmåga?
Ur svaren på dessa frågor kan en människosyn utläsas som kan problematiseras. Att den rättsliga människan förväntas ha vissa egenskaper eller förmågor har konsekvenser. Detta kommer att diskuteras, bland annat i ljuset av grundläggande rättsliga värden som frihet och likabehandling.
Den 22 mars kl 14–16 höll Gunnel Janeslätt, leg. arbetsterapeut, medicine doktor, Institutionen för folkhälso- och
vårdvetenskap, Uppsala Universitet samt forskare vid SUF-kunskapscentrum, Region Uppsala, Berit Höglund, leg. barnmorska, medicine doktor, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet och Lydia Springer, leg. psykolog, specialist i klinisk psykologi, SUF-kunskapscentrum, Region Uppsala föredraget:
Babysimulator – en väg till informerade val för ungdomar i gymnasiesärskolan?
Det är sex gånger vanligare att tonåringar med utvecklingsstörning blir gravida och får barn i jämförelse med andra ungdomar. En tonårsgraviditet innebär större risker både för barnet och för den unga mamman. Dessa risker blir särskilt uttalade om tonårsmamman har en utvecklingsstörning.
Det finns kunskap om att personer med utvecklingsstörning som får anpassad information kan ta till sig NY kunskap och nya färdigheter samt ha en förmåga att fatta egna informerade beslut. Men idag saknas det utvärderade och förebyggande metoder, för att ge ungdomar med utvecklingsstörning underlag för informerade beslut om vuxenliv och föräldraskap. En ny metod med detta syfte prövas för närvarande i ett forskningsprojekt med ungdomar på sju gymnasiesärskolor. Metoden innebär att samtalsmaterialet "Barn - Vet jag vad det innebär?” kombineras med att ungdomarna lånar hem babysimulatorn "Real Care Baby" under tre dygn. I denna presentation berättar vi om metoden och om forskningsprojektet.
Den 16 maj kl 14–16 kommer Åsa Andersén, filosofie doktor vid Institutionen för Folkhälso- och vårdvetenskap hålla föredraget:
Vad betyder tilltro till egen förmåga vid återgång i arbete efter långtidssjukskrivning eller vid påbörjan av arbete för unga med funktionsnedsättning?
Åren 2010 till 2016 ökade antalet sjukskrivningar med 80 % i Sverige. Framförallt är det den psykiska ohälsan som ökat vilket medfört att denna nu utgör den vanligaste orsaken till sjukskrivning, följt av muskuloskeletal ohälsa. Kvinnor är i genomsnitt sjukskrivna oftare och under längre perioder jämfört med män. De senaste 15 åren har även andelen unga i åldern 19-29 år med funktionsnedsättning som får aktivitetsersättning från Försäkringskassan ökat. Fler män än kvinnor beviljas aktivitetsersättning. De främsta orsakerna till att beviljas aktivitetsersättning är psykisk ohälsa och beteendestörning. Dessa unga har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden än övriga unga, samtidigt är kunskapen kring vilka insatser som kan bidra till att öka målgruppens möjligheter till etablering på arbetsmarknaden begränsad. På samma sätt som arbetslöshet i unga år är associerat med en negativ hälsoutveckling och ökad risk för framtida sjukskrivning kan långa sjukskrivningar medföra negativa effekter på hälsan med förlängd sjukskrivning och försvårad möjlighet att återgå i arbete som följd. Även en individs self-efficacy kan påverkas negativt av långvarig sjukskrivning. Self-efficacy beskrivs som en individs tilltro till sin egen förmåga att klara en specifik uppgift eller besvärlig situation. Self-efficacy grundar sig i känslor, motivation och hälsotillstånd och har inflytande över vad människor kan göra. Forskning har visat att en individs self-efficacy har betydelse för möjligheten att återgå i/påbörja arbete efter sjukskrivning. Under presentationen går vi igenom vilken betydelse self-efficacy har för återgång i/påbörjan av arbete eller studier efter sjukskrivning samt hur self-efficacy kan stärkas hos individer som deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering.
Den 19 september 14-16 kommer Susanne Olofsdotter, medicine doktor, Centrum för klinisk forskning, Uppsala universitet samt leg. psykolog, Barn – och ungdomspsykiatri, Region Västmanland hålla föredraget:
Upptäck ångest!
Betydelsen av tidig upptäckt och behandling av ångest hos barn och ungdomar.
I Sverige har den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar ökat med över 100 % på 10 år. Det finns inget entydigt svar på varför den psykiska ohälsan ökar. Eftersom hela ungdomsgruppen drabbats av ökningen kan det ha att göra med ungas livsvillkor generellt,
t ex ökad individualisering, ökade prestationskrav i skolan och exponering för budskap i media om hur unga ska vara, leva och se ut.
Ångest är ett av de vanligaste psykiska problemen bland unga: var tredje tonåring har någon gång under uppväxten haft påtagliga besvär av ångest. Ångeststörningar är handikappande tillstånd med negativ inverkan på skolresultat, kamrat- och familjerelationer och fritid. Tidig upptäckt och behandling är viktig men majoriteten av barn och ungdomar med ångest uppmärksammas inte och får därmed inte behandling. Under den här presentationen berättar jag om vanliga typer av ångest hos barn och tonåringar, varför det är viktigt med tidig upptäckt och behandling, bidragande orsaker till att ångest missas inom hälso- och sjukvården och slutligen ger jag exempel på metoder som ökar chansen att upptäcka ångest hos unga.
Åhörarkopior från Susannes föredrag
Den 3 oktober 14-16 kommer Moa Kindström Dahlin, juris doktor i offentlig rätt vid Uppsala universitet hålla föredraget
Psykiatrisk tvångsvård eller tvångsvård för alla?
Den svenska psykiatrirätten ur ett rättighetsperspektiv
Idag anses psykiskt sjuka individer ha samma rätt till självbestämmande som alla andra. Ändå accepteras tvångsvård inom psykiatrin med hänvisning till patientens eget bästa och i viss mån också till behovet av samhällsskydd. Den rättsliga regleringen av tvångsvård inom psykiatrin saknar motsvarighet inom kroppsvården (exempelvis cancervården och demensvården). Den psykiatriska tvångsvården kan enbart användas när en person har en ”allvarlig psykisk störning”. Särbehandlingen motiveras mot bakgrund av föreställningar om dels psykiskt sjuka människors beslutsförmåga, dels risken för att dessa människor begår allvarliga brott. Dessa föreställningar kan dock ifrågasättas. I föredraget problematiseras den svenska psykiatrirätten ur ett rättighetsperspektiv.
Hon har även lämnat två litteraturtips:
Kindström Dahlin m.fl. Juridiken måste gå ihop - Domares tillämpning av offentligrättsliga principer vid muntliga förhandlingar i psykiatrimål, Nordisk socialrättslig tidskrift, nr 15-16, 2017
Eriksson m.fl. Att visa upp en patient - utsagor och bedömningar vid beslut om tvångsvård, Retfaerd nr 3-4, 2017
Den 15 november 14-16 kommer Helena Wandin, doktorand vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet hålla föredraget:
Att underlätta samspel mellan barn med flerfunktionsnedsättning och deras jämnåriga i skolan.
Barn med flerfunktionsnedsättning rapporteras ha få kontakter med jämnåriga. Kunskapen om området är också mycket sparsam. Under föredraget presenteras en sammanfattning av befintlig forskning liksom erfarenheter, bl.a. från projektet ”Barn med flerfunktionsnedsättning - samspel och social inkludering”. I projektrapporten beskrivs hur en klass med elever med flerfunktionsnedsättning arbetat för att skapa tillfällen till möten med barn från skolans förskoleklasser. En av slutsatserna från projektet var att det kan underlätta om aktiviteten utformats så att kontakt mellan eleverna ingår i aktiviteten.
Den 11 december 14-16 kommer Jan Lexell, professor vid Institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet hålla föredraget
Modern rehabilitering - en process med många delar.
Om betydelsen av rehabiliteringsplaner, teamsamverkan och hur personer blir delaktiga i sin egen rehabilitering.
Vid en omfattande skada eller sjukdom berörs hela människan och behovet av rehabilitering, på kort och lång sikt, har lyfts fram allt mer inom hälso- och sjukvården. De olika rehabiliteringsåtgärderna är dock inte enbart medicinska utan innefattar även psykologiska, sociala, ekonomiska arbetsinriktade delar. Rehabiliteringsprocessen behöver därför ha ett helhetsperspektiv där olika specialister och yrkeskategorier arbetar tillsammans med den drabbade och dennes anhöriga mot gemensamma mål. I föredraget presenteras kunskap och erfarenhet kring rehabiliteringsprocessen med fokus på skador och sjukdomar i hjärnan, ryggmärgen och perifera nervsystemet, betydelsen av interdisciplinärt teamarbete och hur en modern rehabiliteringsplan kan användas för att befrämja den drabbades egen delaktighet i sin rehabiliteringsprocess. Under föredraget kommer även aspekter av målformulering, mätning och utvärdering inom neurologisk rehabilitering att belysas.