Föredrag 2010
Torsdagen den 11 februari kl 14-16 höll Mia Pless MD, associerad forskare vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Forskning om funktionshinder och habilitering, Uppsala universitet och utvecklingschef vid Habilitering och hjälpmedel, Landstinget Uppsala län föredraget:
ICF - ett gemensamt språk många vill lära sig, men går det och i så fall hur?
Den 18 mars kl 13-16 ordnades ett samarrangemang mellan HandikappHistoriska Föreningen och Centrum för forskning om funktionshinder:
Handikapphistoria; Varför och för vem? Om handikapprörelse, politik, och forskning.
På seminariet ställdes frågan om och på vilket sätt kunskaper om funktionshindrades historia är viktig. Inte minst inom den Handikapphistoriska föreningen kan vi se hur tre olika grupper visar sitt intresse för området: handikapprörelsen, politiker och forskare. Men sammanfaller dessa gruppers intresse(n)? Vilken historisk kunskap är det man eftersträvar? Hur menar man att historiska kunskaper kan eller bör användas i dag?
Seminariet inleddes av Sonja Calais van Stokkom och Mårten Söder. Båda var med när den Handikapphistoriska föreningen bildades för lite mer än 20 år sedan och har sedan dess på olika sätt följt och varit engagerade i handikapphistoriskt arbete. Sonja har erfarenhet såväl som aktiv inom handikapprörelsen som politiker och forskare. Mårten har forskat om de utvecklingsstördas historia och om den ideologiska utvecklingen inom funktionshinderområdet.
En heldags evenemang ordnades i universitetshuset den 20 april:
Miljö, människa eller mitt emellan?
Den 20 maj kl 14-16 höll Karin Jöreskog FD, föreståndare på Centrum för forskning om funktionshinder och vetenskaplig handledare vid Regionförbundet Uppsala län, FoU-stöd föredraget
Stöd till familjer där en eller båda föräldrarna har intellektuella begränsningar. Checklistor, tålamod och gemenskap: Om barnens, föräldrarnas och personalens erfarenheter av gruppverksamhet och stöd i hemmet.
Föredraget handlade om en utvärdering av två metodutvecklingsprojekt. Syftet var att utveckla kunskap om och stöd och hjälpinsatser till familjer där en eller två av föräldrarna har en intellektuell begränsning. Detta för att minska risken att barnen far illa. Tanken har varit att stärka föräldrarna i sitt föräldraskap och att se barnens behov.
Det första metodutvecklingsprojektet har haft sin utgångspunkt i att utveckla ett redan befintligt stöd som ges i hemmet till målgruppens familjer (Stöd i hemmet). Det andra metodutvecklingsprojektet har haft som utgångspunkt att skapa en ny verksamhet - gruppverksamhet för barn och föräldrar som är särskilt anpassade efter målgruppens behov (Gruppverksamhet för föräldrar och barn).
Ett viktigt budskap från föräldrarna är att personalen måste förmedla ett tydligt budskap att utveckling av föräldraskapet är möjligt. Vidare behöver relationen mellan personal och förälder att präglas av trygghet och kontinuitet under en lång tid. Barnens erfarenheter och personalens resonemang vittnar om att gruppverksamheten för barnen varit till nytta i flera avseenden.
Verksamheterna pågick under 2005-2008 och finansierades av Arvsfonden. 30 intervjuer har genomförts med barn, föräldrar och personal som deltagit i projektet. Föredraget kommer handla om vad barnen, föräldrarna och personalen förmedlat om sina erfarenheter.
Hela utvärderingsrapporten finns att läsa på Arvsfondens hemsida.
Torsdagen den 7 oktober höll Agneta Hugemark, Fil. dr. i sociologi, sociologiska institutionen vid Uppsala universitet föredraget:
Mellan enighet och splittring: Handikapprörelsens inre utmaningar.
Antalet handikapporganisationer i Sverige blir ständigt fler. Och inom vissa förbund organiserar sig delar av medlemsskaran för att driva sina specifika frågor och krav. Personer med vissa diagnoser bildar egna nätverk. Kvinnor från olika förbund går samman för att driva könsspecifika krav. Vad betyder denna utveckling för handikapprörelsens politiska styrka och kraft? Hur olika intressen kan rymmas inom en och samma rörelse? Hur skilda frågor och krav kan hanteras inom en och samma handikapporganisation? Och vilka personer ska ges legitimitet att representera handikapprörelsen och dess organisationer? Föredraget handlar om de utmaningar handikapprörelsen idag ställs inför.
Torsdagen den 14 oktober höll Finn Hjelmblink Med. dr. och associerad forskare vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet föredraget:
Livet efter stroke: Från insjuknandet till ett år senare. Sjukdomens och rehabiliteringens mening för nitton personer som har haft stroke.
Att få stroke betyder å ena sidan att drabbas av en avgränsad skada i hjärnan (engelsk: disease), å andra sidan att utsättas för en händelse som påverkar ens komplexa, levda liv (engelsk: illness). Nitton stroke patienter har i kvalitativa intervjuer berättat om hur deras behandling har balanserats mellan dessa två perspektiv. Analysen av intervjuerna leder fram till att meningen med rehabilitering för de nitton är att bli socialt re-integrerade.
Funktionshinder efter stroke definieras därför som alla effekter av stroke som den drabbade upplever som ett hinder för social reintegrering.
Rehabilitering efter stroke definieras som alla medel som stödjer en person som haft stroke i att uppnå social reintegrering.
Torsdagen den 4 november höll professor Håkan Lanshammar från institutionen för informationsteknologi vid Uppsala universitet föredraget:
Gånganalys ur ett Uppsalaperspektiv - Från elitidrott och benproteser till neurologiska sjukdomar och barnhabilitering
Ett av de områden där man ofta upplever kollision mellan krav och förmåga är kopplat till vår rörelseapparat. Rörelseanalys har varit ett forskningsområde vid Uppsala universitet sedan tidigt 1970-tal. Startpunkten var ett samverkansprojekt mellan universitetet och ett ortopedtekniskt företag, Een-Holmgren ortopediska AB, som på den tiden var bland de världsledande när det gäller utveckling och anpassning av benproteser efter amputationer. Jag kom in i området som nybliven civilingenjör och har sedan dess varit ohjälpligt fast i vad jag har upplevt som ett vetenskapligt mycket stimulerande och samtidigt väldigt meningsfullt område.
Samarbetet utvecklades och har lett till en rad olika forskningstillämpningar och samarbeten i varierande konstellationer. Som titeln antyder har forskningen under åren varit inriktad åt väldigt olika håll, men ett gemensamt tema har varit skärningspunkten mellan människa och teknik.
Jag har haft förmånen att samarbeta med en lång rad engagerade och hängivna personer och jag kommer i föredraget att ge exempel från ett antal olika för mig väldigt givande projekt. Från grundläggande teoretiska frågeställningar om vad som krävs när det gäller mätutrustning och beräkningsmetoder för att man ska kunna dra några vetenskapliga slutsatser överhuvudtaget, kommer vi att tillsammans vandra via benprotesområdet, cykling med bockstyre, över bland annat olycksfallsforskning, till barnhabilitering och människans balansapparat.
Torsdagen den 18 november höll Carina Carlhed FD och forskarassistent, institutionen för utbildning, kultur och medier vid Uppsala universitet föredraget:
Habiliteringen växer fram - medicinens lyskraft och skuggor.
Föredraget handlar om hur habiliteringen växte fram som kunskaps- och praktikområde i Sverige under perioden 1960―1980. Det skapades ett socialt kraftfält som utgjordes av specifika gruppers formering, intressen och ställningstaganden kring barn och ungdomar med handikapp. De som var aktiva i denna process var bl.a. yrkesgrupper, föräldraorganisationer, handikapporganisationer och forskare samt politiska och statliga aktörer. Föredraget kommer bl.a. att handla om konkurrens, social magi, pionjärer, strukturella glapp och gåvor och gengåvor.